In mä dä nya å ut mä dä gamla

Så här 1900 miles in på leden har vi tagit lite semester från semestern. Tyckte dä va på ti’n. Så i dagarna två har vi nu gottat oss med diverse bilåkning, shopping & ätande tillsammans med DLÄ & Musikern som kommit över från Svedala. Trevligt värre! Hittade två utav Oregons pärlor i städerna Bend & Sisters. När vi snackar asfalt och off trail alltså. Väl värda ett besök om du befinner dig i krokarna.

Ja, men Skål! då.
Lite sightseeing (eller iaf mga pit stop) har vi oxå hunnit med. Clear Lake var en utav dem…
…REI å Ben & Jerry’s några andra.
Hann även med lite kultur på High Dessert Museum.
Nu så här när vi nästan snart är klara med 3/4 av PCT tyckte vi även det var dags med lite pryl- & klädbyten. Å DLÄ kom ihåg att ta med varenda pinal hemifrån, det var dejligt det. Å kanske något överraskande;-)
Den delen av utrustningen som absolut har sjungit på sista versen är våra kängor. Dessutom blev de ju lite råttätna oxå till råga på allt. Vi diggar verkligen våra boots & har inte en sekund ångrat att vi valde ett stabilare å tyngre alternativ till lätta trailskor, även att vi ibland blir lite hånade här på leden. Däremot har vi nog inte visat dem så möe kärlek. På 3000 km har vi endast smörjt dem tre ggr å de har fått utstå både sand, vatten, salt, sten & snö. Så att de nu har gett upp är väl egentligen inte så konstigt. 300 svenska mil är väl ungefär en 10-års period för ett par kängor för en genomsnittlig vandrare;-).

Rejält använda kängor som sagt…

…å så lite råtthål på dä…

…å något snesletna…

…men nu blir det nya tider med sprillans nya. Gött!

Efter kängorna var nya tröjor det mest efterlängtade. Dessutom en storlek mindre på varje tant. Å byte av färg! Eller rättare sagt, samma färger men på annan tant. Precis som med kängorna har vi gått i samma tröjor sedan starten. Men ja, vi har ju tvättat dem emellanåt. Givetvis. Iaf var 7-8 dag. 

Har gått, och kommer fortsätta, med långärmade syntettröjor. Vi valde syntet för att vi tänkte att det skulle hålla bättre än ull och det har de verkligen gjort. En å annan missfärgning pga blod, svett & tårar (å mat) har det ju blivit och de har faktiskt inte luktat riktigt så illa som vi kanske trodde de skulle göra. Well done, Marmot! 

Svettproduktion har varit god som synes.
På road trip i Oregon med superdupafräscha tröjor. Yum!

Utrustningen har i övrigt hållit redigt bra. Mycket, tror vi, för att vi inte valt de allra, allra lättaste prylarna men givetvis även för att vi valt prylar vi har använt tidigare å litar på i vått & torrt. Lilltantens rygga har fått sig en å annan reparation, delvis pga att hon hängde microspiksen lite tokigt så de skavde på axelremmen. Men med silvertejp, synål & tandtråd i packningen så löser sig de flesta problem.

Imorgon äntrar vi leden igen å får förbereda oss för myggen. De har nämligen börjat dyka upp. På allvar. I miljontals. Stortanten kan eventuellt få ett psykbryt inom den närmaste veckan pga detta. Som tur är har vi lite svenskt lösgodis med i ryggan så kan nog lugna nerverna lite. Tillsammans med myggmedel & myggnätet då. 

Myggsäker frukost.


Precis innan off-trailsemestern passerade vi för övrigt en del vackra vyer som ni kan gotta er lite åt. För det gjorde vi iaf! Valde att ta två alternativa leder några miles istället för att följa PCT, Crater Lake Rim Trail utlovade vackra vyer & Oregon Skyline Trail en hel del mer vattenkällor & därmed bad. Mygg på båda dock! 


För övrigt så behöver ingen oroa sig över vårt kaloriintag. Never and ever. Vi har så det räcker å blir över;-). Bis später!


Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s