28 dagar med VVV

Nu har vi hamnat i Tehachapi (säg det snabbt tio ggr om du kan) och är alltså inne i depå. Är alltid lite smidigare att fläka ut ett blogginlägg då eftersom nätet är fritt. Och som vi smålänningar säger: gratis är gott! 

En hel månad på leden nu och det känns faktiskt som tiden har gått alldeles för fort. Visst, ibland, oftast precis innan vi har bestämt att vi ska ta vårt afternoonsnacks (som alltid består av varsin Snickers, 220 kalorier var, fint dä!) så känns minutrarna rätt låååånga men annars så rullar det på i bra fart. 

Vi kommer stanna minst två nätter här i Tehachapi (ett namn som det för övrigt tog oss tanter en timma eller två att få till betoningen på) för att vila våra kroppar. Gunilla har fått lite ont i ena benhinnan och knaprar Diclofenac så det står härliga till. Vilket även hennes mage känner av. Försökte få fatt på någon form av Voltarenliknande gel idag men dra oss baklänges på en tallapinnevagn: den var receptbelagd! Imorgon blir det till att hyra cykel så vi kan ta oss runt på diverse bestyr här i stan såsom matinköp, pakethämtning/skickning & matintag.  Jaja, vi är ändå vid gott mod & hoppas på snar förbättring.

28 dagar på leden har i vilket fall inneburit en hel massa VVV: Väldigt Vackra Vyer. Håll till godo med lite friluftsporr!

På 2400ish meters höjd innan Wrightwood. Marmot Trail Wind Jacket på för första gången på allvar.
Gröna, härliga skogar efter Green Valley.
På väg ner från San Jacinto.
Vasquez Rock. Figurerar för övrigt både i Bonanza & MacGyver.
Go tältnatt innan Agua Dulce…
…och en precis lika god tältmorgon.
Epic moment; måne i träd.
Blommigt & grannt på väg ner mot Taylor Horse Canyon.

Som ni förstår, Pacific Crest Trail har inte National SCENIC, som tillägg för intet. Något mer som var oerhört scenic var när vi tågade genom Alta Wind Farm i Tehachapi Pass. Blåsigt som tusan så vi förstår varför de har smällt upp oräkneliga vindkraftsturbiner där. Lyckades inte googla oss fram till hur många turbiner som stod där men tippar på över 500. Fett stort i vilket fall! 

Efter våra vilodagar så väntar 140 miles fram till Kennedy Meadows som är vårt första delmål. Yey! 140 miles med möe öken, dåligt med vatten & kass mobiltäckning. Väl framme så har vi i vilket fall avverkat lite mer än 1/4 av vårt äventyr. Får nog firas med en öl eller larre. Eller kanske både och… 

Å du, du glömmer väl inte att det pågår en tävling under hela vår PCT-tur, ”Tanternas vikt för en Kungsled på sikt”. Finfina priser att vinna & du stödjer dessutom vår insamling till projektet ”Stötta Kungsleden”. Bis später! 

Annonser

4 comments

  1. Har sett fram emot att höra från er! Tänk att ni redan gått nästan en månad. Vilka fantastiska vyer ni får se. Blir inte lätt att återanpassa sig till mossarna och granskogen i Bodafors till hösten. Tråkigt med benhinnorna Gunilla. Knästrumpor kan hjälpa, men det har du väl redan testat. Njut nu av allt som finns att äta och göra. Ni är fantastiska. Kramar från Småland

    Liked by 1 person

  2. Hittade er instagramkonto av en händelse. Så intressant att läsa om er vandring! Speciellt när vi båda sett filmen ”Wild”. Fantastiska vyer! Vi ser fram emot att följa er hela vägen fram.

    Liked by 1 person

  3. Här kommer rapport från hembyggden. Snålblåst från väster, 4 plussgrader, regn. Det har med andra ord inte hänt något sedan ni for iväg för att Trumpa på i Amerikanien. Kör hårt. A-K hälsar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s