Med lite övning (vi testade hemma först så vi inte skulle lukta rumpa hela turen) så är det en frihetskänsla av Guds nåde. Bara att peta in en pinne i brasan;-). Smidigt att den är i hårdplast och att den består av två delar så man kommer utanför alla dunplagg. Än så länge bara positiva vibbar. Skönt att kunna stå och kul att äntligen kunna slå en 8.

Shewee var namnet som sagt. Finns i rosa alt skogsgrön förpackning. Förhoppningsvis snart i en butik nära dig!

Gunilla provar Crispi. Satt bra, ni ser ju hur gla’ hon är.

Andra halvan av helgen spenderade vi med att klämma & känna på prylar på Swesport. Tjötade ju givetvis men en del trevligt folk också. Lars Fält, den store överlevnadsexperten, har alltid ett och annat att säga. Han kommer för övrigt ut med en nygammal bok i dagarna, Uteliv på sommaren. Mkt matnyttigt i den vill vi lova. Smakade på Kebabgrytan från Real Turmat också. Konstigt nog hade vi inte gjort det tidigare, köpte inte med oss någon i somras så vi tyckte det var dags nu. Den var god. Möe sting, å sånt gillar vi.

Sen blev det ju ett å annat prylspan som sagt. Keen kommer med en lättare sandal och det är verkligen välkommet. Kommer bli perfekt lägersko till sommarens vandringar. Fyra färger för dam. Och ingen är rosa! Tyckte vi var trevligt… Woolpower i två nya färger, Smartwool kommer med sjysta löpargrejer. I ull så klart. En sport-bh såg himlans intressant ut. Och dessutom planerade vi, eller snarare Kajsa, några inköp av ny trekkingsko, Crispi A Way Mid GTX,  och turskida från Åsnes. Som sagt: en riktigt lyckad helg!

Woolpower i rosa & petrol

Smartwool-Janne & Gunilla snackar ulltrosor.

Frank på Backcountry stoltserar med våra planerade inköp. Riktigt skön lägre känga från Crispi. Röd också, det är gott!

Dessutom har vi även hunnit med att lägga upp bilder och text på samtliga etapper från Gröna Bandet. Det är inte så illa, det, så här ett halvår efter hemkomst. Snarare: Vajert! Du hittar det under Gröna Bandet-sidan. Go tur!

]]> http://tanterpatur.com/2013/01/20/tanter-pa-nordtur-massbesok/feed/ 2 tanterpatur Gunilla provar Crispi. Satt bra, ni ser ju hur gla' hon är. IMG_1356 IMG_1360 Woolpower i rosa & petrol Smartwool-Janne & Gunilla snackar ulltrosor IMG_1352 Frank på Backcountry stoltserar med våra planerade inköp. Riktigt skön lägre känga från Crispi. Röd också, det är gott! http://tanterpatur.com/2012/11/21/tanter-pa-tur-testar/ http://tanterpatur.com/2012/11/21/tanter-pa-tur-testar/#comments Wed, 21 Nov 2012 21:13:56 +0000 tanterpatur http://tanterpatur.com/?p=622 ]]> Med stor risk för lövhalka gav vi oss alltså ut i trakterna kring Bråvikbranten. Ryggsäckstest stod på schemat. Som vi tidigare nämnt var det Black Diamond Onyx 55 och Klättermusen Mjölner W’s 70 som testades och utfallet blev ungefär som det brukar. Som röven: klöven!

Båda säckarna har ett så kallat pivotupphängt bärsystem, ett höftbälte som hänger i en punkt och alltså är ledat på alla håll. Där är tanterna rörande överens: det är superduperskönt! Särskilt om du går tungt, länge och i oländig terräng. Däremot kan det kännas lite konstigt i början men du vänjer dig snabbt. Väven i säckarna är kraftig, nästan sträv. Blir lite trögt att fjöla i prylarna ibland. Å andra sidan blir säckarna oerhört slitstarka. Ingen fara på taket om vår kära Nail clipper sliter sig alltså. Men så var det ju det här med axelremmarna. Gunilla blev inte alls särskilt förtjust i Mjölner, fick ett konstant tryck fram på axlarna och åmade sig titt som tätt över detta. Tyckte även att den belastningen låg fel. Gnällkärring! Hjälpte dock inte hur mycket vi än justerade, sammalika var gång. Trots att Kajsa var och förblev förtjust i Mjölner så är de där axelremmarna ändå ett problem. Hade de varit något tunnare och smalare på dammodellen så hade nog problemet delvis varit löst.

Bärsystemet på Mjölner…

…och på Onyx

Axelremmarna på Onyx var både smalare och mjukare och upplevdes skönare men ändå tillräckligt avlastande av oss båda. Nackdelen med Mjölner är att det är extra allt. Av allt. Det blir helt enkelt lite för möe. Får du den dock perfekt i passformen så är den redigt go och går att lassa på rejält. Lite sämre med Onyxen där. Får du dock hjälp med inställningar på Mjölner så kan det bli kärlek. Ett tips är att kika på Klättermusens instruktionsfilm, den kanske hjälper dig lite på traven.

När det kommer till själva packandet så har Onyx frontöppning, toppmatning, topplock och frontficka. Mjölner har nästan nada, eller rättare sagt topp- och bottenmatning. Inga lättillgängliga fickor, det köps som tillbehör. Du som tycker stilren design ska absolut kika på en Mjölner, för snygg, det är den! Lite trång att packa och väven gör det inte lättare. Packningen i Black Diamond Onyx når du ju i princip från alla håll men dragkedjorna (som är vattentäta) är svåra att hantera. Behövs rätt mycket kraft för att stänga om det är fullt i säcken. Och hur det blir med minusgrader och vantar vågar vi inte ens tänka på. Kan alltid hoppas att BD tänker om där och gör lite smidigare dragkedjor för då är säcken riktigt najs. Dock något stökigare att ställa om rygglängden på Onyx, jobbigt om man råkar tappa bort den medföljande ”insektsnyckelen”. 

Kort & gott: I Mjölner kan du bära tungt och bekvämt rätt länge om du får den att sitta bra, vilket kanske inte alltid är så lätt. Lite trång att packa och saknar tillstymmelse till bra och smidiga fickor. Det finns dock som tillbehör. Den är dyr! Över 5000 riksdaler. Dä ä möe pengar för en smålänning dä. Onyx är smidigare och mer lättpackad än Mjölner men kanske inte orkar samma last. Dumma dragkedjor och lite trånga fickor. Halva priset mot Mjölner dock. Ett plus till båda säckarna för slitstyrkan och det fulledade höftbältet. Mumma! Vinnaren är: …

…Granit Gear Nimbus Trace! Skämt åsido men vi är fortfarande alldeles för kära i våra Gröna Bandet-säckar. Har helt enkelt svårt att slita oss. Det blir ju gärna så med gamla kompisar.

Ostbricka à la Tpt

Vi sparade heller inte på luncherna. Vi är ju som bekant inte kända för att spara på matintaget när väl tillfälle ges så det var väl egentligen inte någon överraskning. Ingen bearnaise med dock. Konstigt!

Fuskrisotto med torkad parma & trattisar samt Bulgursallad med gotländsk chorizo

Som ni kanske märker är Skärvångens Blå-Ädel något varje vandrare ska ha med och krydda turen med.  Glöm inte det nästa gång du packar ryggsäcken! Den är väl värd några extra gram. Varning för hetsätande beteende!

Bråviksbrantens naturreservat bjöd på redigt fin terräng, rätt mycket upp och rätt mycket ner. Gluttarna fick jobba rejält. Och utsikten var redigt fin den också. Väl värt ett besök, tycker vi. Det blev snabbkik i en Rövargrotta och som vanligt hade den äldre tanten lite geologiska föreläsningar för den yngre. Denna helg om en fetediabas som tornade upp sig i klippan. Sörmlandsledens etapper 32-34 går i trakterna så det finns mycket led att upptäcka. Kan du tänka dig att offra några steg på grusväg kan du bygga ihop en rejäl sträcka.

Nätterna tillbringade vi i Hilleberg Kaitum 3, vi har ju lite svårt att skilja oss från detta fantastiska tält. Det här med två absider och två ingångar är något som alla borde få uppleva. Och 60 dagars rutin gjorde susen när det skulle sättas upp i mörkret. Gunilla fick en Badger MF av DLÄ i 40-årspresent som hon hade med och Kajsa lånade DLÄs Apache MF. Och dem sov vi gott i. Blev lite kondens första natten eftersom vi ventilerade lite för dåligt och hade på oss lite för mycket kläder men efter andra natten (när vi hade lärt oss vår läxa) var de snustorra.

Vi testade lite prylar på turen, bland annat Klättermusen Mjölner W’s 70 och Black Diamond Onyx 55. Åsikterna gick nog allt lite isär men tror nog vi har en testvinnare i vilket fall. Likt Sylvester Stallone gör även vi en cliff hanger och återkommer till det senare i veckan. God tur till dess!

Onyx 55 vs Mjölner W’s 70

]]> http://tanterpatur.com/2012/11/12/a-sa-var-vi-igang-igen/feed/ 0 tanterpatur Tältmys Lunchbild Diabas eller nåt grottkrypning Ryggsäckstest http://tanterpatur.com/2012/10/25/oj-vilken-vecka/ http://tanterpatur.com/2012/10/25/oj-vilken-vecka/#comments Thu, 25 Oct 2012 17:27:17 +0000 tanterpatur https://tanterpatur.wordpress.com/?p=578 ]]> Just i dagarna för 1 år sedan så tog planeringen inför vårt sommaräventyr fart på redit. Vi strukturerade upp oss lite helt enkelt. Och tur var väl det, annars hade det kanske inte gått vägen (även om vi tyckte det var väl mycket väg på turen;-)).
Vi fick bl.a hyra in oss i en lagerbyggnad när alla kartor skulle synas.

Och i lördags så nådde vi nog kulmen av mänskliga påminnelser från turen. Kajsa hade besök på Säckbutiken i storstan av inte mindre än 4 av alla de trevliga vandrare som vi mötte under Gröna Bandet. Och för min del så mötte jag ett par som överlämnade detta fantastiska foto.
Allt detta på samme da’

Så till sist, idag vräkte snön ner här på höglandet. Precis sådant väder hade vi veckan efter midsommar när vi kämpade mellan Ramundberget & Fältjägar’n.
Tänk vad vi fick va mä om möe!
/Gunilla

Två ärmar, huva, två värmefickor & hellång dragkedja. Å endast 230 gram & en volym på dryga litern. Nu har ju vi snöat in oss lite på just Flash Jacket men givetvis finns det ju andra dunjackor som funkar precis lika bra. Nästan;-).
I vilket fall så är en dunjacka en riktigt bra pryl att äga. Lätt, liten & varm. Funkar både sommar & vinter och tar mycket, mycket mindre plats än andra förstärkningsplagg.

Fuktkänsliga? Ja, men under turen funkade det rätt bra ändå. Var det uppehåll vid pausen så åkte Flashen på över skaljackan. Vid regn hamnade den under och blev då givetvis lite fuktig av våra svetta ryggar men på kvällen fick den ligga till sig och torka i tältet.
Under veckoturer ser vi egentligen inte någon direkt nackdel med att ha en dunjacka utan vattenavvisande väv. På längre turer kan det dock vara en fördel att ha. Och då gärna på insidan. För regnar det oavbrutet och allt är fuktigt så är det lite klurigt att hålla dunet torrt.

Sen är det ju det där med huva eller inte på dunjackan. Vi är i vilket fall rörande överens om att huvan är ett stort plus, trots att skalplaggen alltid har huva. Vi hade ju oturen att ha det riktigt kallt många dagar och då var dubbelhuva rejält skönt. Å vill du inte använda huvan just för stunden så tar den ju inte superstoooor plats och går enkelt att knöla in runt nacken när skalhuvan åker på. Å glöm inte: ju bättre dunkvalitet (fill power) du väljer på din dunjacka desto mindre vikt & volym blir det.

För övrigt håller vi så smått på att uppdatera Gröna Bandet-sidan här på bloggen. Går framåt men lite trögt. Vi är ju inte riktigt hemmastadda i civilisationen ännu. De två första etapperna är i vilket fall sammanfattade så håll till godo. Å mer prylprat kommer i sinom tid.

Trots att ni kanske har svårt att förstå så är ovanstående klipp medvetet inspelade. En kort snutt som definitivt inte är det är detta lilla klipp där vi verkligen kommer till vår rätt. Kajsa som enväldig härskare & Gunilla som kräsen fotograf.

När vi som bäst sitter och tuggar i oss kaffet knackar den lokala reportern på hyttan och vill ta lite bilder på oss. Vi är visst rätt stora i Finland;-). Kalle kontrar med att ”det är en jävla skettidning”. Som sagt, sicken lirare. Men reportage blir det nog för många bilder togs innan hon var nöjd.

Som ni förstår blev det fetmat & finnöl i Kilpisjärvi. Därpå blev det till att stirra i tälttaket i timtal. Återigen, tack för det Kalle Mannela.
Idag har vi mest ägnat oss åt att försöka ta oss till Kiruna. Och det var inte lätt, det inte. Eftersom vi gick snabbare än beräknat så lyckades vi pricka in den bussfria dagen mellan Karesuando & Kiruna. Men herregud, problem är till för att lösas…

…men två fräscha tanter verkar inte vara det bilisterna helst vill ha i baksätet. Jaja, di vet inte va di går miste om. Blev hyrbil istället så nu sadlar vi om till Tanter on tour.

Med detta sagt och med risk att göra några besvikna så kommer ni inte bli av med oss ännu. Vi har ju haft hela sommaren på oss att prata prylar, pejla nya som ska testas samt planera nya turer & prestationer. Och givetvis vill vi dela med oss. På återseende!