Det har hänt mycket sen sist. På campingen i Adolfström träffade vi på en tjomme från Valsjöbyn. Han var bror till helikopterföraren som vi såg när vi lämnade Vinklumpen. Alltså same. Respekt! Så nu kan vi lite mer om rennäringen. För givetvis pumpade vi honom på information.
Samma kväll träffade vi en annan tjomme. Det var Det lilla äcklet, aka Gunillas man Jocke, som kom på oväntat besök. Respekt!
Jocke följde med oss några mil men pallade inte för trycket och lämnade oss vid turens första roddled. Japp, så nu har vi provat på det också. Check på roddled alltså.
Å inte nog med det. Första motorbåtsturen är också avbockad. Den till Vounatjviken. Mycket båt nu och det är gött för då slipper vi myggen.
På tal om veka fruntimmer så har Gunilla även passat på att vara lite pök sen sist. Inte ens Jockes överraskning lyckades få febern att ge med sig. Men den som spar hon har. Kajsa snaskade ju givetvis i sig sitt på under fem minuter.
Till sist undrar vi endast en sak. Hur kommer det sig att vi smålänningar ska få dras men Linnea som landskapsblomma? Den går ju knappt att finna någonstans i landskapet. I Lappland däremot dignar stigkanterna av denna lilla söta blomma. Å andra sidan såg vi ingen älg i Jämtland heller…
