Med stor risk för lövhalka gav vi oss alltså ut i trakterna kring Bråvikbranten. Ryggsäckstest stod på schemat. Som vi tidigare nämnt var det Black Diamond Onyx 55 och Klättermusen Mjölner W’s 70 som testades och utfallet blev ungefär som det brukar. Som röven: klöven!
Båda säckarna har ett så kallat pivotupphängt bärsystem, ett höftbälte som hänger i en punkt och alltså är ledat på alla håll. Där är tanterna rörande överens: det är superduperskönt! Särskilt om du går tungt, länge och i oländig terräng. Däremot kan det kännas lite konstigt i början men du vänjer dig snabbt. Väven i säckarna är kraftig, nästan sträv. Blir lite trögt att fjöla i prylarna ibland. Å andra sidan blir säckarna oerhört slitstarka. Ingen fara på taket om vår kära Nail clipper sliter sig alltså. Men så var det ju det här med axelremmarna. Gunilla blev inte alls särskilt förtjust i Mjölner, fick ett konstant tryck fram på axlarna och åmade sig titt som tätt över detta. Tyckte även att den belastningen låg fel. Gnällkärring! Hjälpte dock inte hur mycket vi än justerade, sammalika var gång. Trots att Kajsa var och förblev förtjust i Mjölner så är de där axelremmarna ändå ett problem. Hade de varit något tunnare och smalare på dammodellen så hade nog problemet delvis varit löst.
Bärsystemet på Mjölner…
…och på Onyx
Axelremmarna på Onyx var både smalare och mjukare och upplevdes skönare men ändå tillräckligt avlastande av oss båda. Nackdelen med Mjölner är att det är extra allt. Av allt. Det blir helt enkelt lite för möe. Får du den dock perfekt i passformen så är den redigt go och går att lassa på rejält. Lite sämre med Onyxen där. Får du dock hjälp med inställningar på Mjölner så kan det bli kärlek. Ett tips är att kika på Klättermusens instruktionsfilm, den kanske hjälper dig lite på traven.
När det kommer till själva packandet så har Onyx frontöppning, toppmatning, topplock och frontficka. Mjölner har nästan nada, eller rättare sagt topp- och bottenmatning. Inga lättillgängliga fickor, det köps som tillbehör. Du som tycker stilren design ska absolut kika på en Mjölner, för snygg, det är den! Lite trång att packa och väven gör det inte lättare. Packningen i Black Diamond Onyx når du ju i princip från alla håll men dragkedjorna (som är vattentäta) är svåra att hantera. Behövs rätt mycket kraft för att stänga om det är fullt i säcken. Och hur det blir med minusgrader och vantar vågar vi inte ens tänka på. Kan alltid hoppas att BD tänker om där och gör lite smidigare dragkedjor för då är säcken riktigt najs. Dock något stökigare att ställa om rygglängden på Onyx, jobbigt om man råkar tappa bort den medföljande ”insektsnyckelen”. 
Kort & gott: I Mjölner kan du bära tungt och bekvämt rätt länge om du får den att sitta bra, vilket kanske inte alltid är så lätt. Lite trång att packa och saknar tillstymmelse till bra och smidiga fickor. Det finns dock som tillbehör. Den är dyr! Över 5000 riksdaler. Dä ä möe pengar för en smålänning dä. Onyx är smidigare och mer lättpackad än Mjölner men kanske inte orkar samma last. Dumma dragkedjor och lite trånga fickor. Halva priset mot Mjölner dock. Ett plus till båda säckarna för slitstyrkan och det fulledade höftbältet. Mumma! Vinnaren är: …
…Granit Gear Nimbus Trace! Skämt åsido men vi är fortfarande alldeles för kära i våra Gröna Bandet-säckar. Har helt enkelt svårt att slita oss. Det blir ju gärna så med gamla kompisar.
